Politik och operation, hänger det ihop? Ja om man ser till hur det finansieras. Jag kom att tänka på detta inför min operation på måndag den 6 juli.
Vi har fortfarande en del offentlig sjukvård som betalas via skatten. Men det pågår ett aktivt privatiseringsarbete i så gott som hela landet. Blir det ingen hejd på detta så har vi snart enbart privata företag som sköter om vård, skola och omsorg i Sverige.
De som leder privatiseringsarbetet är högerpartierna. De utgår från den nyliberala ideologin. Den som tydligast formulerade grunden för nyliberalernas politik var Milton Friedman. Den har tillämpats av exempelvis Margaret Thatcher i England, när hon kom till makten sade hon at thon skulle rulla tillbaka socialismens gränser. Det gjorde hon genom att bekämpa inflationen med kraftiga åtstramningar, skära ner de offentliga utgifterna, sänka skatten för de rika, knäcka facket och bryta deras makt samt avreglera och privatisera den offentliga gemensamma sektorn.
Detsamma gjorde Ronald Reagan på sin tid i USA och det har bara fortsatt i samma spår med George W Bush. Den riktigt stora privatiseringsvågen i europa startade under 1990-talet.
I Sverige tog Carl Bildt makten 1991 och då startades ett systemskifte av sällan skådat slag. Regeringsförklaringen blev en nyliberal högmässa. Bildt sade att ” nu är kollektivismen s tid slut. Statens räckvidd ska begränsas. Den offentliga gemensamma sektorn ska skäras ner, avregleras och privatiseras. All klåfingrig konjunkturpolitik och enveten kamp mot arbetslösheten ska ges upp.
Med den borgerliga alliansens valseger 2006 kan man säga att privatiseringsvåg nummer 2 startades. Den nya privatiseringsvågen är bredare, mer genomgående, med mer raffinerade metoder än under 1990-talet. Och detta arbetet pågår idag med full fart, systemskiftet har ingen bortre gräns.
Det är Fredrik Reinfeldt och de övriga allianspartierna som driver på systemskiftet. I Stockholms stad säger man att ” All verksamhet som inte är myndighetsutövning eller strategisk ledningsfunktion ska kunna upphandlas av privata företag. Det här leder till privatisering av sjukvård, skolor och omsorg. Men det stannar inte där, all offentlig verksamhet ska kunna privatiseras.
Så går det att se hur nyliberalismen hänger ihop, den svenska regeringen bedriver en hänsynslös politik. lik den som Margaret Thatcher och Ronald Reagan bedrev på sin tid. Drivkraften i nyliberalismen är att hela tiden hitta nya marknader för det globala kapitalet.
Och det kommer att bara fortsättaoch fortsätta, både i Sverige och globalt om inte vänsterpolitik och fackföreningsrörelse sätter stopp och säger “Att nu är det nog!”
Nedanstående är en insändare från LO och 14 fackförbund. Den återfinns i DN den 22 juni 2009.
I artikeln tar man upp den viktiga frågan om säkerheten på medlemmars arbetsplatser. Det som blir tydligt i denna fråga är att arbetsgivarna helt enkelt följer nyliberalismens politiska linje. Allt som stör marknadskrafternas, kapitalets, frihet måste bekämpas och tas bort. Det är en mycket stark drivkraft hos Svenskt Näringsliv och högerpartierna. Att arbetsgivarna bedriver en kamp för att förändra arbetsrätten nationellt är därför inget att förundras över, det är deras uppdrag och skyldighet att göra så.
Vi kan jämföra detta med vad som händer på EU-nivå. Där drivs också en kamp från den nyliberala högern, där Moderaterna ingår, att förändra i lagstiftning så att medborgares och fackföreningars inflytande minskar och rörligheten för kapitalet ökar. Vi ser det i det svensk-lettiska Lavalmålet och tysk-polska Ruffertmålet.
Samma inriktning ser vi på områden som Systembolagets försäljningsmonopol, apoteksvaror, rätten till hyresbegräningsning och allmännyttiga bostadsföretag.
I den nyliberala idelogin är grunvärdena fri rörlighet för kapital, tjänster, varor och arbetskraft, hotas dessa värden så ska dessa hot undranröjas även om hoten finns nationellt självbestämmande, rösträtt, föreningsfrihet och yttrandefrihet.
Därför är det av största vikt att fackföreningsrörelsen kraftigt bekämpar arbetsgivarorganisationernas krav på försämring av arbetsrätten. I denna kamp räcker det inte att skriva insändare, fackförbunden måste visa sin styrka genom att göra det tydligt att frågan om arbetsrätten är så viktig att arbetsnedläggelse övervägs som medel i denna kamp.
————————————–
http://www.dn.se/opinion/debatt/arbetsgivarna-riskerar-konflikt-om-arbetsmiljon-1.895553
Arbetsgivarna vill ha ett svagare fack. Nu har turen kommit till lagstiftningen om arbetsmiljön och de utnyttjar konjunkturen som påtryckningsmedel. Genom att konsekvent nagga de fackliga rättigheterna i kanten riskerar vi nu att få en öppen konfrontation på arbetsmarknaden. Vi vill ta vårt ansvar som part på arbets-marknaden, men det måste ske på lika villkor, skriver LO:s vice ordförande samt ordförandena för fjorton LO-förbund.
Svenskt Näringsliv angriper strejkrätten, lagen om anställningsskydd och kräver lönestopp i nästa avtalsrörelse. Under våren avslutade Svenskt Näringsliv också förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. Nu har turen kommit till arbetsmiljölagstiftningen. Nu utnyttjar näringslivet konjunkturen som påtryckningsmedel. Mycket lägligt höjer arbetsgivarna tonläget och ökar trycket bakom sina krav just i kristider.
Allt handlar i grund och botten om att arbetsgivarna är missnöjda med den maktfördelning som råder. Arbetsgivarna vill ha mer makt och ett mindre starkt fack. Som ett led i detta har Svenskt Näringsliv skrivit till regeringen och berättat att de vill försvaga det fackliga inflytandet i arbetsmiljöarbetet och lägga större ansvar på arbetstagarna. Man säger bland annat att ”om arbetsgivare och arbetstagare ska kunna samverka för en god arbetsmiljö måste det även finnas uttalade skyldigheter för skyddsombudens del”. På så sätt vill man underlätta arbetsmiljöarbetet för arbetsgivarna. Samtidigt vill man bland annat minska straffsanktionerna och minska fackets inflytande över vem som ska vara skyddsombud på arbetsplatsen. Svenskt Näringsliv menar att samverkan ska ske mellan arbetsgivare och arbetstagare. ”Det är ingen fråga som facket ska råda över.”
Svenskt Näringsliv tycks tro att näringslivets vinst blir större ju svagare facket är. I själva verket tjänar arbetsgivarna på ett starkt fackligt inflytande. För genom att ge facket inflytande tar vi ansvar och arbetsgivarna får på så sätt arbetsro.
Våra medlemmar sliter i alltmer nerbantade arbetsorganisationer. Nu har vi också att ta hänsyn till att många arbetsplatser varslar. Självklart påverkas arbetsmiljön negativt när färre ska göra mer och av en ökad oro för arbetslöshet.
Det yttersta arbetsmiljöansvaret vilar på arbetsgivarna. Arbetsmiljöerna blir inte bättre av att mer ansvar läggs på arbetstagarna eller att fackets möjlighet att påverka och förhandla försvagas.
Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och med anledning av det riktar vi oss till landets alla arbetsgivare med krav på förbättringar för ett hälsosamt och utvecklande arbetsliv:
• Anpassa bemanningen. Det måste finnas långsiktig planering gällande både personal och arbetstider på arbetsplatserna. Som arbetsgivare måste man se till att ha tillräckligt med anställda så att personalen inte tvingas gå på knäna. Undersökningar visar att det finns ett klart samband mellan lägre andel skador/besvär och högre personaltäthet. Bemanning handlar även om att ge dem som arbetar trygga anställningsformer. Trygga jobb är avgörande för personalens hälsa och kvaliteten i verksamheterna.
• Öka de anställdas inflytande. Anställda som har inflytande och möjlighet att påverka på sin arbetsplats blir i längden friskare. Personalen måste inkluderas i hela verksamheten, i alltifrån budgetprocessen och ekonomin till att ha större inflytande över arbetstidsförläggning och sysselsättningsgrad. Använd de anställdas idéer för att utveckla verksamheten.
• Arbeta systematiskt med arbetsmiljön. En god arbetsmiljö kommer inte av sig själv. Det krävs långsiktigt arbete tillsammans med de anställda. Samarbeta därför med skyddsombuden och inled ett nära samarbete med företagshälsovården. Begreppet arbetsmiljö är komplext och det är inte endast fysiska faktorer som spelar in. Till exempel är det viktigt att få stöd från chefen när arbetet känns besvärligt. Att arbeta för att förbättra arbetsmiljön handlar därför även om att utveckla den egna chefsrollen. En chef bör vara lyhörd och bjuda in sina medarbetare till dialog.
• Satsa på utveckling av de anställda. Möjligheten till lärande är grunden för arbetsplatser där människor trivs och utvecklas. Det måste finnas utrymme för alla som arbetar att lära nytt och vidareutbildas i sitt arbete under hela yrkeslivet.
• Följ lag och avtal. Alltför många arbetsgivare är okunniga om arbetsmiljölagen, avtalen och hur de ska tillämpas. Arbetsgivarorganisationerna måste därför i större utsträckning satsa på arbetsmiljöutbildningar för sina medlemmar.
Arbetsmiljöarbetet måste anpassas till dem som arbetar, i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Svenskt Näringsliv höjer hela tiden tonläget mot oss. Genom att konsekvent nagga de fackliga rättigheterna i kanten riskerar vi nu att få en öppen konfrontation på arbetsmarknaden. Det är ingenting som står på den fackliga önskelistan. Däremot är vi beredda att försvara oss mot att vi ständigt och jämt får utstå näringslivets allt grövre attacker.
När det gäller arbetsmiljön på landets arbetsplatser är det inte rimligt att de som arbetar för vår gemensamma välfärd och produktion blir skadade och sjuka av sitt arbete.
Arbetsplatserna får inte och behöver heller inte ge upphov till skador eller sjukdom. Alla måste få möjlighet att efter ett långt yrkesliv ha hälsan i behåll. Arbetsmiljöarbetet måste upp på alla arbetsgivares dagordning.
Vi diskuterar för närvarande på vilket sätt vi ska lyfta fram arbetsmiljöfrågorna som ett område att samordna oss omkring inför avtalsrörelsen 2010. För oss är det viktigt att försöka nå överenskommelser genom kollektivavtal. Det ger parterna möjlighet att påverka och anpassa lösningar till olika branscher.
Vi vill ta vårt ansvar som part på arbetsmarknaden, men det måste ske på lika villkor.
Vi vill att arbetsmiljölagen ska stärkas och att straffsanktionerna ska utökas.
Vi vill fortsätta att diskutera hur vi tillsammans kan utveckla, förbättra och förstärka arbetsmiljöarbetet med stöd av kollektivavtal.
ULLA LINDQVIST
LO:s vice ordförande
STIG LARSSON
ordförande Svenska elektrikerförbundet
THOMAS GUSTAVSSON
2e ordförande Byggnads
YLVA THÖRN
ordförande Kommunal
STEFAN LÖFVEN
ordförande IF Metall
JANNE RUDÉN
ordförande Seko
LARS LINDGREN
ordförande Transport
LARS-ANDERS HÄGGSTRÖM
ordförande Handels
LARS-ÅKE LUNDIN
ordförande Svenska målareförbundet
PER-OLOF SJÖÖ
ordförande GS
JAN-HENRIK SANDBERG
ordförande Pappers
HANS ÖHLUND
ordförande Fastighetsanställdas förbund
HANS-OLOF NILSSON
ordförande Livs
ELLA NIIA
ordförande Hotell- och restaurangfacket
JAN GRANVIK
ordförande Musikerförbundet
Mona Sahlin
Socialdemokraternas utveckling är häpnadsväckande och en tydlig signal på ett parti i djup kris i storstäderna. Medlemmar och förtroendevalda vakna upp och sluta hoppas på att en dramatiskt sämre arbetsmarknad automatiskt skall ge partiet valsegern 2010. Det skriver HANS DAHLGREN, tidigare chef för socialdemokraternas politiska stöd i riksdagen.
Läs hela artikeln på Newsmill.
http://newsmill.se/artikel/2009/06/17/inratta-en-kriskommission-sahlin#comments
I 1985 års valrörelse var moderaternas budskap att det krävdes ett systemskiftet. Skatterna skulle sänkas, privata alternativ skulle släppas fram i den offentliga sektorn, socialförsäkringarna bli mindre generösa och folk skulle uppmuntras att ta mer ansvar för sin egen trygghet.
 |
Det gick inte så bra. Folk ville hellre betala sin skatt och ha kvar den sociala tryggheten.
Så numera har moderaterna slutat att tala om att det behövs ett systemskifte.
De bara genomför det.
För om man inte öppet går ut med vad man håller på med, och bara lugnt och stillsamt genomför förändringarna i ett antal mindre steg som vart och ett inte verkar så avgörande, så slipper man ju alla protester som annars skulle kunna hindra omläggningen.
Och så en vacker dag är verket fullbordat, och det är långt ifrån givet att det går att ändra tillbaka, ens om den politiska majoriteten skiftat.
Skatteuttag i underkant
Systemskiftet är i själva verket redan mycket långt gånget:
• I valrörelsen 2006 försäkrade Fredrik Reinfeldt att moderaterna nu släppt sina gamla skattesänkarkrav, eftersom man insåg skatternas betydelse för den välfärdspolitik man inte hade för avsikt att ändra på.
I dag har man sänkt skatteuttaget till ca 45 procent av BNP. Det är för litet för att finansiera dagens välfärdsåtaganden, och ännu mer för litet för att klara de ökade krav som väntar kring 2015. Trots det utlovar moderaterna fortsatta skattesänkningar, parallellt med ett antal nya löften om välfärdsreformer.
Hur dessa reformer – och dagens redan gjorda åtaganden – ska betalas, när inte skatterna länge kan göra det, är det tyst om.
Fast man kan ju gissa. Genom att slå undan den ekonomiska basen för de offentliga tjänsterna, och för socialförsäkringarna, öppnar man för privata försäkringslösningar både inom sjukvården, omsorgen och arbetslöshetsförsäkringen. För en relativt liten egen extrakostnad kan då de som har goda löner vara säkra på att själva kunna få god service, och gott försäkringsskydd. De som inte har råd får klara sig med den urholkade grundservice som skattepengarna räcker till.
Grundskydd
• Principen att arbetslöshets- och sjukförsäkring ska bygga på principen om skydd mot inkomstbortfall – dvs helt enkelt att ersättningen ska utgå med viss procent av lönen – har gått sedan 1950-talet. Den har med stor sannolikhet en väljarmajoritet bakom sig; de propåer om ”grundskydd” som ibland hörs från borgerligt håll – för närvarande främst från centern – brukar aldrig väcka någon entusiasm.
Men i praktiken är a-kassan i dag bara ett grundskydd, och knappt det – en förändring som genomförts helt utan diskussion. En vanlig föreställning är att a-kassan motsvarar 80 procent av lönen. I dag är det bara ca 20 procent av dem som haft heltidsarbete som får så mycket i ersättning. Uppemot 30 procent av alla arbetslösa har inte rätt till a-kassa över huvud taget.
Förklaringarna är två. För det första har taket i ersättningen inte höjts sedan 2002. I dag ligger det vid en inkomst på 18.700 kronor i månaden, vilket faktiskt är klart under genomsnittet även för LO-grupperna. För det andra har många gått ur kassan som följd av de kraftigt höjda avgifter regeringen tvingat fram, och för det tredje innebär de allt hårdare kvalifikationsreglerna att många inte ens haft rätt att komma med i a-kassan.
De som står utanför a-kassan kan ha rätt tillkontant arbetsmarknadsstöd – 7.040 kronor i månaden för ensamstående utan barn. Det motsvarar ungefär försörjningsstödet (socialbidraget). Så tala om grundskydd!
• Privatiseringarna inom såväl stat som kommun har för länge sedan lämnat de rationella övervägandena om vilket sätt att ordna en viss verksamhet som ger bäst verksamhet för skattepengarna och övergått i en renodlad strävan att göra om hela den skattefinansierade sektorn till ett nytt affärsområde för privata (vinst)intressenter. Brådskan att göra det har inneburit en del utomordentligt illa skötta upphandlingar, som fått besvärande konsekvenser för de människor som berörts. De betyder också en alltmer orationell hushållning med skattepengar.
Överetablering
Vi har exempelvis en tydlig överetablering inom skolsektorn. Den driver upp kostnaderna, samtidigt som dens kapar instabilitet: förr eller senare tvingar den fram nedläggningar, som innebär att barn – ibland mitt i en termin – måste placeras om till andra skolor. Inom vården har vi fått en ökande fragmentisering, som gör det svårare att skapa vettiga helhetslösningar för att hålla nere kostnader, och svårare att styra skattepengar dit där behoven är störst. Och inom arbetsmarknadspolitiken ska de största resurserna satsas på ett antal ”coacher” hos privata arbetsförmedlingar i stället för på åtgärder som stärker de arbetslösa!
Över huvud taget innebär förändringarna att det blir svårare att hålla kontroll över hur skattepengarna används – vilket från demokratiska utgångspunkter är ett allvarligt problem.
Det är hög tid att bryta tystnaden kring det pågående systemskiftet. Ska vi byta system på det här sättet ska det vara efter en ordentlig diskussion, där konsekvenserna av förändringarna tydligt görs klara – och där det lika tydligt görs klart att visst, skattefinansierad välfärd kostar. Men skattesänkt välfärd kostar också, bara i litet andra former.
Anne-Marie Lindgren
Utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja
Den svenska alliansregeringen med Moderaterna i ledningen fortsätter sitt arbete med att förändra det svenska samhället. Det handlar om sytemskifte men det talar man inte högt om. Det är en smart strategi, att inte prata om vad man vill uppnå utan helt enkelt bara genomföra det och folk i allmänhet upptäcker det inte.
Det senaste exemplet i raden av många är det som beskrivs här nedan.
Fackförbundet IF Metall är kritiska till de förändringar Svenskt Näringsliv vill göra i Arbetsmiljölagen. Det fackliga inflytandet och skyddsombudets roll kommer att försvagas om förslagen blir verklighet, anser IF Metall.
Som tidningen Arbetsliv nyligen rapporterade vill Svenskt Näringsliv att det ska bli lättare för arbetsgivare att ställa krav på individuellt skyddsansvar och vidta åtgärder mot anställda som inte rättar sig efter gällande regler. Det kan exempelvis handla om anställda som trots påtryckningar från arbetsgivaren inte bär den skyddsutrustning som arbetet kräver.
Ett annat förslag är att ändra arbetsmiljölagen så att skyddsombud som missbrukar stoppningsrätten blir skadeståndsansvariga.
Yes I know, I have done a wrong thing by puting the information below on my blog. But when I read this I got the feeling that this must be spread to as much readers as possible.
So in the name of democracy, I continue.
Why? The reason is that this article contains text about European Parliament elections and one important statement about the party Sweden Democrats.
Read the whole articel below——–>
Hello and welcome to The Local’s last weekly round-up before two of the biggest days in June.
Saturday is National Day, Sweden’s annual feast of flags, royalty, rain, reflection, and a bit more rain.
But Sunday of course is the moment we’ve all really been waiting for: the European Parliament elections. With the weather set to pick up, who can resist the temptation to get out and vote for the glittering cast of airbrushed politicos whose pictures now grace the streets of every town from Ystad to Haparanda?
Okay, North and South Americans, Asians, Australians, and Africans – you can probably all quite easily resist the urge to vote, being disenfranchised and all.
But Europeans – you have no excuse. So what’s it all about? Read The Local’s election guide, consult our highlights panel for interviews with candidates, indulge in some merriment on Saturday evening, scrape yourself out of the scratcher on Sunday, and get thee down to the nearest polling station to vote.
Failing that, you could just abstain like almost everybody else. But with so many voters opting out, this is actually an election in which a relatively small demographic can make itself heard. So who to vote for: Liberals, Lefties, Femmies, Pirates, Greenies? That’s entirely up to you.
Just don’t vote for the Sweden Democrats. Please. That’s all we ask.
Have a great weekend.
Paul O’Mahony
Editor
paul.omahony@thelocal.se
The source: www.thelocal.se
Den borgerliga regeringen arbetar målmedvetet och effektivt för att ändra mycket i Sverige så att det passar väljarna som röstade på något av allianspartierna. Många lagar ändras så att maktbalansen mellan organisationerna på arbetsmarknaden förändras. Fackföreningsrörelsen försvagas, medlemskapet i facket fördyras.
Ett sätt att påverka maktbalansen är att rösta för ett Rött Europa!
Fortfarande tycker många att EU inte är något som berör dem, att det inte går att påverka och att det inte är någon idé att bry sig.
Många säger att de inte påverkas av beslut i EU. Inget kan vara mer felaktigt. Det kan vara upp mot 70 % av det som beslutas i kommunen har sin grund i EU-regler.
Vid Europaparlamentsvalet i juni är antalet förstagångsväljare i ett Europaparlamentsval cirka 588 000 personer. Det innebär att cirka 8 procent av väljarkåren har nått rösträttsåldern sedan 2004 års Europaparlamentsval. Det gäller att ge alla dessa unga människor kunskap om EU`s roll och funktion på sådant att de känner sig berörda och att dom tycker att det är värt att gå och rösta.
Många har sagt att det är så svårt att förstå vad som händer inom EU och alla dess kommitteer, kommission, parlament. Valet till EU-parlamentet är inget kunskapstest, tycker du att det är svårt att hålla reda på alla detaljer.
Citatet nedan är hämtat från dagens (27/5-09) Svenska Dagbladet. Du som vill läsa hela artiekln på kan klicka på länken nedan. Som frågan i rubriken lyder, varför gör Wanja Lundby-Wedin så många fel? Det är något jag då och då kommer att själv att tänka på. Kan det bero på avståndet mellan hennes uppdrag och övriga samhället är stort, för stort? Är det en brist i LO´s omvärldsbevakning som ger henne dåligt beslutsunderlag? Kan det bero på rollen för LO att den kraftigt har ändrats genom åren? Wanja brukar prata om LO´s medlemmar och då nämna att LO har 1.7 miljoner medlemmar. Det är fel. LO är en samarbetsorganisation, federation, för LO-facken. Det betyder att LO har 15 medlemmar. Det är dom som är LO-medlemmar och det är dessa som Wanja pratar om. Hon har inte mandat att prata för enskilda medlemmar, det är respektive fackförbunds ansvar och uppgift.
Det är viktigt att ha i minnet.
Tillbaka till frågan varför så många fel? Jag har inget svar på frågan. Det är upp till dig som läser detta att bilda sig en uppfattning om det. Det som oroar mig är att de fel som begåtts och all den negativa massmediainformation som möter oss alla påverkar alla fackförbund. det spiller över så att säga. Det tar kraft från alla fackligt aktiva genom att behöva svara på frågor om LO, Wanja och Lennart. Den kraften behövs till annan facklig medlemsaktivitet.
Jag hoppas innerligt att LO-affären tar slut – nu!
Citat från svd.se
“För att rädda jobben gick IF Metall och Teknikföretagen med på lägre lön i utbyte mot utbildning och kortare arbetstid. Därefter har flera följt deras exempel. LO:s Wanja Lundby-Wedin har fått finna sig i att bli överkörd.
LO:s ordförande var bland de första att berömma Mona Sahlins utfrysning av V. Ett par dygn senare tvingades hon applådera konstellationen S, V och MP. I minnet finns också nattliga krismöten om AMF:s utbetalningar av sanslösa chefsförmåner för pensionsspararnas pengar. Följt av interna avgångskrav och bistra kommentarer från S-ledningen.”
Länk till svd.se
Nedanstående artikel visar återigen på Mona Sahlin svaga ställning. Det är ororande inför kommande valrörelse 2010. Jag har sett under de senaste dagarna att Miljöpartiets Maria Wetterstrand för många positiva omdömen, här finns risken för en slitning mellan de röd-gröna samarbetspartierna inför valet.
Svagt stöd för Mona Sahlin
Ni kan själva läsa här om Dagens Arbetets enkätundersökning på fackförbundet GS kongress. Det som gör mig undrande är att 6 procent av ombuden inte har någon uppfattning? Kongressombud utan uppfattning, det trodde jag inte fanns.
——————————————————–
Kongressombuden hos nybildade fackförbundet GS har större förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande än för Mona Sahlin som Socialdemokraternas partiledare.
Det visar Dagens Arbetes enkät bland ombuden på GS-kongressen som avslutades i går, tisdag.
En knapp majoritet bland ombuden uttrycker förtroende för Mona Sahlin som partiordförande. 50 procent svarar att de har förtroende för henne, medan 44 procent säger att de inte har det. 6 procent har ingen uppfattning.
Stödet för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande är betydligt starkare, men hade säkert varit ännu starkare om inte AMF-skandalen inträffat.
Av GS kongressombud säger sig 63 procent ha förtroende för Lundby-Wedin, medan 24 procent inte har det. 13 procent svarar “vet ej”.
När det gäller Socialdemokraternas minskade stöd i opinionen skyller vart tredje ombud på “Mona Sahlins ledarskap”.
Många anser också att partiets samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet varit skadligt, att man har ett alltför svagt alternativ till regeringens krispolitik, samt att AMF-skandalen bidragit till de försämrade opinionssiffrorna.
Dagens Arbetes enkätfrågor besvarades av 84 procent av de 275 ombuden på GS-kongressen.
Synpunkter på artikeln? Skicka mail till Hans Larsson.
2009-05-20
Jag har inte skrivit på några dagar. Skälet är att jag den 29 april var med om en trafikolycka på Nynäsvägen på väg hem från jobbet. Har legat på sjukhus men är nu hemma. Fick benbrott på höger ben under knä samt krossad höger fotled. Känns trist, ont och tråkigt.
Högern, främst då Moderaterna i Tyresö kommun kör nu skolsystemet i botten. Det är nu klart att man kommer att spara in minst 20,9 lärartjänster samt 4 andra ej preciserade tjänster.
Det som nu sker skapar oro bland främst elever men också lärare och föräldrar. En konsekvens som inte många känner till är att Tyresö skolor tillsammans är gemensamt LAS – område. Det innebär att alla lärare drabbas av det som nu sker, direkt men även indirekt.
En nöjd skolpolitiker
Skolledningen med den ansvarige politikern Mats Fälth (Moderat) tillämpar Lagen om anställningsskydd strikt vilket medför att sist in ska först ut bland lärarna. Oavsett vilken skola man arbetar på.
Vi föräldrar har fått besked att man från skolledningens sida inte är berredd att vidta åtgärder för att minimera poblemen för våra barn och lärare.
En sprudlande glad Berit säger att skolorna i Tyresö blir så billiga att ingen kan klagaBerit Assarsson (Moderat) säger att vi föräldrar i Tyresö nog vill ha en billig skola. Ett dumt, korkat uttalande. Det handlar inte om billig eller ej. Det handlar om allas våra barns framtid.
Med den politik som Moderaterna med allianspartierna nu genomför i Tyresö grusar våra barns möjligheter till en bra start inför vuxenlivet.
Dessutom genomförs allt detta nu, precis i slutet av vårterminen, ansvariga i skolledningen säger att alla förändringar inte kommer att vara klara förrän i höst.
Det innebär att många, många elever, lärare och föräldrar kommer att bära på oro och ovisshet hela sommaren.
Det är priset för en havererad högerpolitik, grusade framtidsutsikter för våra barn och en gnagande oro som sommarhälsning från skolledningen till elever, lärare och föräldrar.
Jag uppmanar alla som läser detta att komma ihåg vilka som ska hållas ansvariga för det som händer i Tyresös skolor. Kom ihåg detta när vi går till val 2010.
Jag har lagt in bilder på den ansvariga i högeralliansen så att ni känner igen dom när ni möter dom i Tyresö.
En nöjd högerallians som satsar allt på att göra allt från barnomsorg till gymnasiekola så billig som möjlig oavsett konsekvenser för barnenBild på högeralliansen i Tyresö.
____________________________________________________________
Läs här vad Martin Nilsson tycker om det som händer i skolan i Tyresö.
Martin Nilsson, socialdemokraternas kommunlaråd
Vem är Martin? Han är socialdemokraternas kommunalråd i Tyresö.
Här är hans blog. http://www.martin-nilsson.blogspot.com/
