Med två år till nästa val inleddes på söndagskvällen den politiska så kallade superveckan. Partiledardebatten i Sveriges Television blev först ut.
Jag satt och tittade och lyssnade, lyssnade väldigt noga men Mona Sahlin kunde inte ge ett rakt svar på varför hon först stängde dörren för vänsterpartiet i en rödgrön regering - bara för att någon dag senare öppna den igen.
- Det handlar inte om att ändra sig, försökte Mona med och övergick att tala om det historiska i att föreslå en koalitionsregering med Mp.
-Fast som jag förstod det lovade Mona att fortsätta diskussionen med Lars Ohly. Lars Ohly kallade det ett klassiskt misstag av Sahlin att splittra vänsterkanten i svensk politik.
De som såg ut att ha roligt i studion var högern. Där satt de fyra borgerliga partiledarna på andra sidan studiogolvet och hade svårt att dölja sin förtjusning av att se och höra S, Mp och V i samtal om utgiftstaket och vad som är ansvarsfull ekonomisk politik.
Det är en jävla tur att det inte är valår i år. Då vete fan hur det skulle gå. Jag måste erkänna att jag vet inte vem av sidorna som vann debatten. Högern eller oppositionen? Mona gjorde att vagt intryck och jag fick inget bra besked om ledarskapet i oppositionen.




