Stanna up – tänk till
Vad vill du med ditt liv? Hur vill du att dina barn ska få det i sina liv? Vilket liv ger du till dina barnbarn? Frågor som dessa kommer upp i mina tankar allt oftare och särskilt påtagliga har det blivit i den tid som vi lever nu. I en tid som präglas av finanskris, en global finanskris där kanske det mest synliga är krisen inom fordonsindustrin.
Mycket kraft, energi och arbete läggs nu ner för att hitta lösningar till finanskrisen och att få fordonsindustrin att producera igen.
Både i USA och i Sverige ställer fordonsindustrin ägare och verksamma fackföreningar krav på att respektive länders regeringar ska ge ekonomiskt stöd till fordonsindustrin. Det finns de som är skeptiska till detta. 
En av dem är Johan Stael von Holstein, en entreprenör av sällan skådat slag. Han säger att vi i Sverige måste låta Volvo och SAAB gå under. Han menar att Volvo och SAAB inte är framtiden. Kanske är det så att vissa av Sveriges industrier kommit till vägs ände.
Stefan Löfven, ordförande för IF Metall, Sveriges största fackförening för arbetare inom industrin.
Han säger i en intervju att fordonsindustrin står för var sjätte krona av Sveriges varuexport. Det är därifrån pengarna till sjukvård och omsorg kommer. Det går inte att försörja ett land på hushållsnära tjänster. Det är nog rätt och riktigt det som sägs, det måste vara balans mellan export och import, det måste finnas pengar i samhället så att vi kan ta ansvar för det som vi kallar ”det gemensamma”. Alltså vård, skola, omsorg, polis, militär, brandkår, akutsjukvård och andra myndigheter som svarar för vårt skydd och vår säkerhet.
Det alla måste fråga sig är. Finns det bara ett sätt att lösa den kris som nu drabbat det globala samhället, att konsumera mera? Att öka tillväxten?
För mig ställer det till problem. Mänskligheten är ställd inför mycket allvarliga hot i form av klimatförändringar, förändringar som har sin grund i vårt sätt att leva
Nu ställer politiker, industriägare, fackföreningar och många, många människor krav att lösa krisen genom att vi ska öka vår konsumtion. Alltså mer av sådant som håller på att ta livet av oss på den här planeten.
Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister säger att nu gäller det att hålla hjulen igång, att konsumera som vanligt, att inte låta sig nedslås.
Mona Sahlin, ordförande för Socialdemokraterna och det största oppositionspartiet, säger att ett högre barnbidrag bör utbetalas inför julen så att konsumtionen kan hållas igång.
Allt det som sker just nu i vår omvärld gör mig djupt oroad. Vårt samhällsklimat känns värderingsmässigt fattigt. Var finns debatten och förslagen om alternativen, alternativen till konsumtionssamhället. Ett samhälle som kan leda oss bort från nuvarande samhällstyp där vi alla sitter fast i ett ekonomiskt slaveri.
Nu är det möjligt att ni som läser detta undrar om vad jag menar. Jag har ägnat större delen av mitt liv inom fackföreningsrörelsen och politiken. Där har frågan om tillväxt alltid funnits med. Analysen av de långsiktiga konsekvenserna av vårt sätt att leva har inte följt med i utvecklingen.
Vad ska vid ekonomisk tillväxt om den sker i strid med våra förutsättningar till fortsatt liv? Om tillväxten betyder att jordens naturtillgångar våldtas, att rovdriften av mänsklig arbetskraft bara tilltar att klyftorna mellan fattig och rik ökar. Då krävs det att vi ändrar inriktning för att samhälle i samklang med mänskliga och jordens resurser.
Nu är det hög tid att frågor om vad vi vill med våra liv och livsmönster kommer in på den fackliga och politiska dagordningen på ett kraftfullt sätt.
John Stuart Mill, liberalismens fader, menade att ekonomisk tillväxt var nödvändig till dess att vi levde i materiellt goda samhällen. Men när vi nått dit skulle annat få växa. Den fria tiden, kulturen och andligheten.
Bertrand Russel, var en brittisk filosof, matematiker, historiker och pacifist. Han fick Nobelpriset i litteratur år 1950 och anses ha gjort viktiga bidrag till den moderna logiken.
Han menade att de ekonomiska framgångarna var ett medel att frikoppla oss från den ekonomiska processen. Ovanstående får tjäna som exempel på synen av tillväxt och vad den skulle användas till.
Jag upplever att vi är långt borta från visionen om den ”fria människan”. Tror att många, många medmänniskor delar denna känsla med mig
Tvärtom så dränker vi våra barn och barnbarn med plastprylar och annat skit från Kina, med allt kortare hållbarhetstid i syfte att hålla konsumtionen uppe. Vi kan inte vara särskilt stolta över vår tids politiska utveckling.
Jag undrar vart alla goda idéer tar vägen. Redan inför Metall kongressen 1989, (för 19 år sedan) lades det fram ett program för en god livsmiljö. Jag upplever att vi fortfarande diskuterar samma frågor.
Vad är det som gör att oförmågan förändra är så stark?
Den som vill fördjupa sig i klimatfrågan kan läsa mer på Naturvårdsverkets hemsida.
