AMF geggamojan smetar ut sig
Nu kan man läsa i tidningar och på webben hur ledamöterna i AMF styrelse skyller på varandra. Man tråcklar in sig i juridiska tolkningar som ingen kan eller orkar tränga in i och förstå. Möjligen är det också syftet – lägg ut en dimridå och hoppas att media, medlemmar och allmänhet tappar lusten för frågan.
Urban Bäckström vd för Svenskt Näringsliv (LO´s motpart) är kritisk mot att Wanja Lundby-Wedin går ut med siffror om hur mycket Christer Elmehagen ska betala tillbaka och det ska visst handla om många miljoner. 20 miljoner nämns av Wanja. Vad Wanja säger om detta återstår att se.
Sedan kan man också läsa att Wanja Lundby-Wedin och andra i AMF styrelse fortfarande känner sig lurade. Jag undrar hur det kan komma sig? I AMF:s styrelse sitter Svenskt Näringslivs pensionsexpert Hans Gidhagen och LO:s pensionsexpert Ellen Nygren. Båda är djupt involverade när organisationen förhandlar fram nya tjänstepensioner för medlemmarna. Det är märkligt att det trots den kompetensen kan gå så fel, eller vänta nu, det kanske är fel utan rätt?
Nåväl, det är förvånande att ingen i hela styrelsen klarar av att tolka ett pensionsavtal med tanke på att de sitter tillsammans med den absolut bästa kompetensen på området.
Det som kvarstår som fakta är att AMF-affären redan skadat arbetarrörelsen, både facket och socialdemokraterna. Jag skrev om detta igår men det behöver upprepas, det är svårt att idag överblicka skadan. Vi har börjat höra att alliansens bästa valarbetare är Wanja Lundby-Wedin. När LO´s ledare omnämns på detta sätt är det mycket illa för den samlade arbetarrörelsen. Våra motståndare på den politiska arenan kommer att driva AMF-affären hårt mot oss. Den första mätningen på hur arbetarrörelsen berörts av AMF-affären får vi den 7 juni 2009. Då ska vi rösta i EU-parlamentsvalet. Då, på just den dagen, får vi vårt betyg!
