Ulla

Det du säger om arbetskraftsinvandringen köper jag, till ganska stor del iaf, jag gör dock ännu brasklappen att denna måste ske på värdlandets villkor och med dess förtjänst i första rummet, vilket också på sikt gynnar invandrarna själva.

Egentligen finns inte jättemycket att kritisera i själva policyn som Sverige hade fram till ungefär 1970 då man pga facket ströp arbetskraftsinvandringen för att öppna upp för flyktinginvandring, finansierad av ”allmänna medel”. Detta var på flera sätt mycket olyckligt.

Och detta går in i den andra delen av ditt svar. Jag tycker inte att argumentet om ”allas lika värde” är fullt relevant i sammanhanget eftersom flyktingmottagande aldrig är en skyldighet då det gäller folk som kommer mycket långt bortifrån det egna kulturgeografiska området. I alla fall inte mer än det kvotavtal som Sverige tecknat via FN, vilket vi också skall hålla fast vid. Allt annat åtagande utöver detta är ren nåd från vår sida. Nåd kan aldrig förtjänas eller avkrävas, den ges helt på benådarens villkor. Problemet är tyvärr att nåden sedan länge så ofta har utnyttjas dels av folk som inte har skyddsbehov och dels av världsförbättrande politiker som vill vara generösa – med andras pengar.

Sverige har tagit emot alltför många flyktingar, som du vet saknar ungefär 95% av dessa verkliga asylskäl, enligt FN’s definition, som vi åtagit oss att följa. Det pågår alltså ett omfattande och systematiskt asylfusk. Samtidigt så har staten tagit på sig livstids försörjningsbörda för varje asylsökande som får sin ansökan beviljad, med diverse andra premier, utan någon som helst motprestation. Detta ser jag ingen som helst orsak till att Sverige skall fortsätta med utan snarast möjligt sätta stopp för.

Du säger att ”vi har råd”, det är en sanning med stor modifikation. Som du vet har Sverige lånat miljardbelopp utomlands – för att kunna ge bistånd till tredje världen och att betala ut bidragspengar hemma. Detta är också en destruktiv politik vars tunga bördor skattebetalarna dignar under.

Hur mycket som helst kunde sägas om det svenska misslyckandet med invandrings- och flyktingpolitiken de senaste fyrtio åren, jag tror även du är medveten om denna sak. Bättre dock att tala om en möjlig väg ut ur krisen fram till förbättring. Och det vore i min mening att avskaffa det statliga flyktingmottagandet och låta t ex sponsorer och exilorganisationer själva sköta detta, dra ned alla bidrag till ett minimum och ha självförsörjning som ett absolut krav och inte lättvindigt dela ut medborgarskap och PUT till höger och vänster.

Men allt i en takt och omfattning som inte ligger skattebetalarna och landet till last. Det går faktiskt att ha invandring och flyktingmottagning och tjäna på det! Invandrare skall inte vara blott en enorm utgiftspost! Många andra länder klarar detta, säkert också Sverige.

/S, själv utvandrare.

Du säger att jag är från Finland, helt rätt. Jag kom till Sverige i slutet av -50 talet tillsammans med min far och mor. Då var det mycket hög arbetslöshet i Finland medan Sverige hade behov av arbetskraft. På grund av de överenskommelser som då fanns mellan de nordiska länderna var det inget problem för människor att resa över gränserna för att arbeta, bosätta sig och skapa en framtid för sin familj. Det gjorde vi, min far arbetade på aluminiumsmältverket i Sundsvall och där kom vi att bo i många år.

Det är ungefär så det är tänkt att EU ska fungera idag. Man ska inom hela EU kunna röra sig fritt, hitta arbete, skapa sin framtid och bo i landet utan att känna sig som en andra klassens medborgare.

De personer som reser till ett annat land för att skapa ett bättre liv för sig själv och sin familj måste naturligtvis ha samma rätt till trygghet som de redan i landet boende, annat är otänkbart.

Du pekar på något väldigt viktigt i din kommentar och det är den åldrande befolkningen i Sverige.
En åldrande befolkning som har rätt till trygghet, vård och omsorg. Detta ska betalas och det måste ske genom allas ansvar via skatten. Vi bidrar alla till vårt gemensamma system för vård, skola omsorg, trygghet och försvar. Det är ditt och mitt och alla medborgares kontrakt med varandra.

Men och det här är viktigt, vi måste skapa något för att kunna bidra. Vi måste ha produktion i Sverige för att kunna skapa värden som vi kan fördela exempelvis via skattesystemet. Det är här som invandrarna kommer in, alla dom behövs för att skapa det värden som vi alla är beroende av.

Det är jämförbart med arbetskraftinvandringen under -50 talet. Då behövdes arbetskraften för att hålla Volvo, SAAB, SKF, Ericsson, ASEA, Varven, LKAB och många fler industrier igång. Den egna befolkningen räckte inte till. Läget är i viss mån lika idag, bortsett från den finanskris vi har, vi behöver arbetskraft för att kunna behålla och utveckla den svenska välfärden.

Det var den ena delen i mitt svar, arbetskraftens roll i välfärdsverige.

Den andra delen är det behov av skydd och trygghet som människor kan ha. Det kan vara människor som flyr undan krig, förtryck, totalitära system som kränker människovärdet.
Dom människorna måste kunna ta vägen någonstans dit dom kan känna att människovärdet respekteras och där dom kan få trygghet, vård och utbildning.

Det kan dom och ska dom få i Sverige. Det har vi råd med. Det har vi råd med rent ekonomiskt men också genom att vi som bor i Sverige visar vår solidaritet med den som är utsatt.

Jag kan mycket väl tänka mig att det kommer en flyktingvåg från krigszonen i mellanöstern och dom som kommer ska känna sig välkomna.