Mona Sahlins anförande Första Maj 2010
1 maj 2010 13:51
DET TALADE ORDET GÄLLER!
Mona Sahlins anförande Första Maj 2010
Mötesdeltagare!
Så här har vi socialdemokrater gjort sedan 1889.
I etthundra tjugoett år.
Plockat ut fanorna från förråd och samlingslokaler.
Ordnat med tillstånd och orkestrar med trumpeter.
Målat plakaten, kokat kaffet och fäst märket på kragen.
Vi har gått ut på första maj för att säga vad vi tycker och känner.
Demonstrerat för rättvisa, frihet och bröd.
För välfärd, för fred och solidaritet.
För jobb och möjligheter åt alla.
Och aldrig, aldrig tröttnar vi på det!
Tvärtom.
Idag känns det såhär: vi vill inte vänta längre.
För just idag den första maj 2010, med 140 dagar kvar till valdagen, så är en känsla starkare än alla andra – och jag vet att ni håller med mig:
Det räcker nu.
Nu räcker det!
* * *
Så länge minsta orättvisa råder finns en arbetsuppgift för en socialdemokrat, brukar vi säga.
För varje dag med regeringen Reinfeldt har orättvisorna vuxit och därför våra uppgifter:
För varje ungdom utan jobb, för varje utförsäkrad sjuk, för varje barn i fattigdom.
För varje straffbeskattad pensionär, för varje ny försäkringslös, för varje varsel, varje arbetslös.
För varje ignorerad dröm, för varje kunskapsdörr som stängs, för varje missad chans för Sverige.
Förändringar gör ont, säger statsminister Reinfeldt.
Ja, nog har det gjort ont!
Men nu har det gjort ont nog.
För när det gör ont för några, så gör det Sverige ont.
Då gör det i längden ont för alla.
Sverige behöver en regering med andra drivkrafter än att göra ont.
En socialdemokratiskt ledd rödgrön regering.
*
Mötesdeltagare,
Gå inte på Moderaternas tal om att det inte finns några skillnader i politiken.
Skillnaderna är enorma.
Särskilt mellan vad Moderaterna säger, och vad de gör.
Förra valet lovade Fredrik Reinfeldt fler jobb.
Han sa: 2010 ska vi mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.
Fick han fram jobben?
Nej.
Nu säger han: År 2014, då ska vi ha fått ner arbetslösheten i nivå med vad som rådde 2006.
Vad han säger är alltså: ge mig fyra år till och vi är tillbaka på ruta noll.
Vad jag säger är:
Nej, vill inte ha en nollvision för jobben!
Vi vill inte ha åtta år av jobbstopp – fyra år räcker.
2006 lovade Fredrik Reinfeldt att bryta utanförskapet.
Gjorde han det?
Nej, över 70 000 fler är i utanförskap idag och i 90 procent av landets kommuner växer socialbidragen.
Fredrik Reinfeldt sa att han skulle matcha alla våra investeringar i välfärden, krona för krona.
Gjorde han det?
Nej, han gjorde tvärtom – senaste året har 25 000 anställda sagts upp i välfärden.
Fredrik Reinfeldt lovade att inte höja bensinskatten, hans kompisar i Kristdemokraterna skrev till och med ut garantibevis.
Höjde han bensinskatten?
Ja, det är klart att han gjorde.
Den där klimat-Fredrik syns inte längre till, han dansade visst bara en sommar.
* * *
Och, mötesdeltagare,
Fredrik Reinfeldt lovade svenska folket att finansiera varje förslag, varje åtgärd.
Gjorde han det?
Nej, han gjorde vad ingen ansvarsfull regeringschef får göra: Han lånade till skattesänkningar.
Med detta vill han fortsätta.
På mer av denna politik går högerregeringen till val.
Men denna gång kan väljarna syna korten – resultaten finns svart på vitt.
Men Moderaterna har ställt upp en syndabock på podiet.
En syndabock som ska frita dem från ansvar.
Den syndabocken heter Finanskrisen.
Men Finanskrisen fritar ingen från ansvar.
Man kan inte ha en politik bara för högkonjunktur.
Varifrån fick de uppfattningen att en regering inte behöver regera om solen går i moln?
Och att ansvaret då är molnens, och inte skepparens?
Den som står vid rodret ska stå vid rodret.
Ve den skeppare som släpper rodret när molnen tornar upp sig.
Ve den skeppare som lämnar skutan när vågorna går höga.
Och ve den skeppare som skyller den valda kursen på vindens riktning.
Den som står vid rodret bär ansvaret för kurs och färd.
Och han ska stå till svars när skutan är i hamn.
Skepparen på skutan Sverige heter inte Finanskrisen.
Han heter Fredrik Reinfeldt.
Kära vänner,
Nu vill jag ta över rodret.
* * *
Mötesdeltagare,
Vad är priset för fyra år till Moderaterna vid rodret?
Och vem ska betala det?
Här i Stockholm är det extra tydligt.
Jag vet att många här är upprörda över det privata barnsjukhuset Martina.
Där får bara barn med privat försäkring komma in.
Men alla barn får inte teckna en försäkring.
Är man för tidigt född, har man ett funktionshinder, är man inte hundraprocentigt frisk, så gör man sig icke besvär.
Detta drivs av Kristdemokraterna, märkligt nog.
För Jesus, han sade ju: Låt barnen komma till mig.
Kristdemokraterna säger: Låt 65 procent av barnen komma till mig.
Det är priset för en alltmer högerorienterad vård.
Det blir höjda avgifter i välfärden.
Det blir att teckna privata försäkringar för att klara tryggheten.
Det blir allt mer av att var och en sköter sitt.
Glöm det gemensamma ansvaret; åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga.
Glöm det som är grunden för ett samhälle i frihet, social rörlighet och möjligheter för alla.
Glöm den välfärdsmodell som är grunden för ett jämlikt Sverige i jobb och utveckling.
Detta är vad som står på spel i höstens val.
Två helt olika Sverige står på spel!
Och jag överdriver inte.
Ge dem fyra år till och det blir verklighet.
För det har hänt saker i svensk politik.
Idag har vi fyra tydliga högerpartier:
Vi har Stureplanscentern.
Vi har det nya Folkpartiet Högern.
Vi har Kristdemokraterna Ytterkantspartiet.
Och så Moderaterna, som låtsades gå mot mitten i förra valrörelsen.
Idag vet vi: Moderaterna stod still, och alla de andra gick åt höger.
Och i vassen lurar det femte högerpartiet, Sverigedemokraterna.
Det är en enda Högerhärva.
En Högerhärva som styr vidare på den enda vägens skattefixerade politik för ökade klyftor.
Mot den ställer vi den smarta vägens politik för jobb.
Mot Högerhärvan ställer vi en rödgrön samarbetsregering till försvar av den svenska modellen.
För vi vet: Jämlika samhällen är bättre samhällen.
Vi ska inte ha skilda väntrum på offentligt finansierade sjukhus.
Ett för försäkringspatienterna, ett för dem utan.
Där direktörens dotter och arbetarens son riskerar att få vård av olika kvalitet.
Om detta säger Göran Hägglund: ”Må så ske.”
Mitt besked är: Må aldrig så ske!
Vinner vi rödgröna valet så städar vi upp i sjukvårdspolitiken.
Svensk sjukvård ska vara jämlik sjukvård.
Vård och omsorg ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla.
I hela landet.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Endast det bästa är gott nog åt folket.
Och hela svenska folket är målet för vår rödgröna politik – inte bara den rikaste tiondelen.
Till alla väljare i hela landet säger jag:
Lyssna inte bara på vad de säger – se på vad de gör!
Se mot vilket Sverige de styr.
Till alla Stockholms väljare säger jag:
Byt ut Filippa Reinfeldt mot någon som vet vad jämlikhet betyder.
Välj Ilja Batljan i landstingsvalet i Stockholm den 19 september.
* * *
Vänner, mötesdeltagare
Jag vill att vi tillsammans genomför ett helt annat samhällsprojekt än det som pågår idag.
Jag vill att vi gör Sverige till ett Möjligheternas land för alla.
Ett möjligheternas land där var och en av er som står här idag har möjlighet att utvecklas.
Oavsett var någonstans ni har fötts, eller av vilka föräldrar, med vilken bakgrund.
Jag vill att alla i vårt land ska kunna sträva efter att uppfylla sina drömmar.
Sätta upp nya egna mål och ha en chans att nå dem.
Nå en önskad position, ett jobb att trivas med, ett rikare liv.
Jag vill att var och en ska kunna sträcka sig lite längre, nå lite högre än vad man kanske vågade hoppas.
Göra en livsresa, en klassresa om ni så vill.
Inte bara så långt som föräldrarnas krav sträckte sig, utan lite till.
Inte bara upp till glastaket, utan bortom fördomarnas gränser.
Inte bara fram till den första stängda dörren, utan över och förbi de trösklar som stänger ute.
Vi ska bygga ett samhälle där vi öppnar dörrarna för varandra istället för att stänga dem.
Jag vet att alla vinner på det, inte bara de allra flesta.
Mitt liv, eller ditt liv, blir inte rikare när någon annans liv blir fattigare.
Det är tvärtom.
Rikare liv skapar vi tillsammans.
Möjligheternas land är ingen utopi.
Det är ett fullt genomförbart samhällsprojekt som vi kan göra tillsammans.
Det är helt väsensskilt från det orättviseexperiment som pågår i Sverige idag.
Det kan bara genomföras om vi sätter jobben först – och det tänker vi göra!
* * *
Mötesdeltagare,
Människors vilja till arbete är nationens främsta tillgång.
En regering som förslösar den resursen är inte en ansvarsfull regering.
Regeringen Reinfeldt försöker bita sig fast i taburetterna.
Samtidigt biter sig arbetslösheten fast i Sverige.
I snart fyra år har vi väntat på aktiva insatser för nya jobb.
I snart fyra år har vi väntat på aktiv kamp mot arbetslösheten.
Nu kan vi inte vänta längre.
Jobben kommer inte med denna regering.
Nu krävs en aktiv politik för att jobben ska växa fram i näringsliv och företag.
Nu krävs insatser för att människor ska kunna ta jobben.
Målet är arbete åt alla!
Det går vi till val på – och därför säger jag:
Investera i välfärden. Det ger jobb direkt – och ger Sveriges kvinnor och män bättre möjligheter att jobba.
Starta en riskkapitalfond. Nu! Vattenfall har resurserna.
Investera i forskning i småföretagen och i tjänstesektorn.
Investera i besöksnäringen – och se till att fler evenemang kommer till Sverige.
Investera i bostäder. Den som hittar ett jobb ska kunna flytta dit. Den som kommer in på en utbildning ska kunna flytta dit.
Utvidga ROT-avdraget. Ge en särskild bonus till klimateffektivisering.
Och investera i infrastruktur. Fler ska kunna pendla till fler jobb.
Jag noterar att Reinfeldts Högerhärva snart ska ut och åka tåg. Bland annat ska de åka sträckan Göteborg-Borås.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson, hon sa när vi presenterade våra infrastrukturförslag, att hon inte förstod varför någon skulle behöva pendla till Borås.
Men det kan jag berätta: för att plugga på högskolan, för att jobba på djurparken, för att jobba på Ellos, på Volvo bussar, eller på Ericsson.
Människor vill jobba, Åsa Torstensson. Och därför behövs vägar, järnvägar och höghastighetståg.
Och därför behövs en ny regering i Sverige som sätter jobben först!
* * *
Mötesdeltagare,
Om företagen ska kunna växa och utvecklas så måste också människor kunna växa och utvecklas.
Utbildningsval man gjorde i sexan eller nian ska inte hindra framtida möjligheter.
Yrkesvägar som leder snett ska inte tillåtas leda hela vägen till socialkontoret.
Det cementerar klyftor – men skapar inte jobb och växande svenska företag.
I möjligheternas land är social rörlighet ett löfte, ett mål.
I möjligheternas land är arbetslinjen en utbildningslinje!
Sverige ska konkurrera med kompetens – och inte med låga löner.
Det går vi till val på – därför säger jag:
Fler platser i komvux, folkhögskola, högskolor och universitet.
Fler möjligheter till omskolning, fortbildning och vidareutbildning.
Fler platser i yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning, lärlings- och traineejobb och utbildningsvikariat.
Så kan både företag och människor växa.
Så kan jobben skapas och fler ta jobben.
När företag hindras att expandera för att de inte hittar personal med rätt kompetens – då ska man inte klappa igen dörr efter dörr till utbildning för ungdomar och arbetslösa!
Men det gör Jan Björklund.
Den enda dörr som behöver klappas igen är dörren till utbildningsdepartementet för Jan Björklund.
* * *
Jag vill att vi skapar ett samhälle som utvecklas – inte ett som bromsas.
Men utveckling, förändring och omställning kräver trygghet.
Trygga människor känner friheten att pröva nytt.
Trygga människor testar gränser, lägger ribban lite högre.
Trygga människor vågar lita på andra, och på att vi finns här för varandra.
A-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring ska ge trygghet vid inkomstbortfall.
Detta är en av grundstenarna i vår svenska modell!
Detta är en del av arbetslinjen.
Rätt till arbete, plikt att arbeta – och solidaritet när man hindras att jobba.
Vi ska återupprätta arbetslinjen.
Stupstocken i sjukförsäkringen ska bort!
De som utförsäkrats ska erbjudas vägar tillbaka.
Till jobb, till rehabilitering, eller tillbaka till sjukförsäkringen.
Vi höjer taket i a-kassan från dagens 680 kronor till 950 kronor om vi vinner höstens val.
Det är ett stort kliv mot målet att 80 procent ska få ut 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet.
Människor ska inte stå försäkringslösa på en arbetsmarknad i förändring.
Ingen ska behöva betala mer än 80 kronor i månaden för att vara med i a-kassan.
Vi gör det möjligt med ett nytt rödgrönt Trygghetsavdrag.
Så får Sverige en anständig och modern arbetsmarknad där människor är försäkrade.
Varje arbetad timme behövs.
Då ska också varje arbetad timme tas tillvara.
Jag är beredd att lagstifta om rätt till heltid om vi vinner valet.
Jag är beredd att ge kommuner och landsting förutsättningar att gå före.
Jag är beredd att se till att barnomsorgen håller öppet mer, på tider när människor jobbar.
I möjligheternas land ska heltid vara en rättighet, deltid en möjlighet – och fritid en verklighet för alla som jobbar.
Vi står upp för den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Vi ska reparera trygghetsförsäkringarna.
De är inga bidrag – de är en del av arbetslinjen och en solidarisk politik för alla.
Ingen sjuk blir frisk av att bli fattig.
Ingen arbetslös får jobb av att rik blir rikare.
Ingen tillväxt, inget föregångsland, kan byggas på rädsla.
Mötesdeltagare,
Jag avskyr den över- och underordning som byggs upp av ökade klyftor.
Ökar arbetslösheten, och ökar klyftorna, då ökar rädslan.
Då viker tilliten mellan människor.
Då växer misstro och främlingsfientlighet.
Ingen vinner på detta utom rasistiska partier.
Jag minns Ny Demokrati på 90-talet.
Jag minns hur Carl Bildt och Anne Wibble suckade över Ian och Bert.
Men jag minns också de förhandlade med detta parti i utskott och regeringskansli.
Jag minns hur de köpte lojalitet av detta parti, och lät dem ändra regeringens förslag.
Allt för att kunna sitta kvar vid makten.
För mig, och för oss rödgröna är det glasklart.
Ingen makt är värd att ett främlingsfientligt parti få veto i svensk politik.
Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker vi samarbeta med, eller göra oss aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna.
Aldrig!
* * *
Mötesdeltagare,
Under hela mandatperioden har Sveriges kvinnor halkat efter.
Och inte undra på det.
När vi har en jämställdhetsminister som vägrar att kalla sig feminist bara för att politiker till vänster är det.
När vi har en statsminister som inte kallar sig feminist helt enkelt därför att han inte är det.
När vi har en finansminister som bedriver en kvinnofientlig politik, trots att han kallar sig feminist.
Inkomstgapet mellan kvinnor och män har ökat med en tusenlapp i månaden.
Vårdnadsbidraget driver kvinnor från arbetsmarknaden med bidrag istället för jobb.
Regeringens skattesänkningar har gett männen 30 procent mer än kvinnorna.
Den rikaste procenten i Sverige har ensamma fått mer än vad 25 procent av svenska folket fått tillsammans.
I den procenten trängs sju män på varje kvinna.
Landets lärare delar varje dator på fyra.
Landets förskollärare stressar för att hinna se till de allt fler barnen per grupp.
Landets sjuksköterskor oroar sig över vårdens kvalitet.
Sveriges kvinnor och män behöver inte fler fuskfeminister.
Sveriges kvinnor och män behöver en skattepolitik för minskade klyftor och bättre välfärd.
Sveriges kvinnor och män behöver en bra föräldraförsäkring och en bättre barnomsorg – så att både kvinnor och män kan jobba.
Sverige behöver en rödgrön regering som för en politik för lika makt och lön, oavsett kön.
* * *
Mötesdeltagare,
I ett anständigt samhälle ska också de äldres erfarenheter tas tillvara som en resurs.
Dagens pensionärer är aktiva, engagerade, smarta, köpstarka, arbetsvilliga och kunniga.
Då ska de inte diskrimineras.
Då ska de inte kallas bidragstagare.
Då ska de inte åläggas högre skatt än alla som jobbar.
Det ska löna sig att arbeta – men det ska också löna sig att ha arbetat.
Reinfeldts högerhärva har medvetet skapat skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer.
Deras första tydliga vallöfte denna valrörelse blev: klyftan mellan pension och lön ska vara kvar.
En rödgrön regering tar bort den!
Det går vi till val på – därför säger jag:
Skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer ska halveras.
Det gör vi redan nästa år om vi vinner valet.
Sedan fortsätter vi steg för steg tills klyftan är borta.
Lön och pension ska beskattas lika – inget annat duger.
Men för att lyckas med det måste Maud Olofsson hållas undan från skattepolitiken.
Endast fantasin sätter gränsen, säger hon, och föreslår skatteavdrag när någon annan går ut med ens hund.
Det bästa sättet för en pensionär att få sänkt skatt i Reinfeldts Sverige är alltså att skaffa en hund och låta någon annan gå ut med den.
Nej, det bästa sättet att bygga Sverige rikare och starkare är inte att någon annan går ut med hunden, utan att Maud Olofsson går ut från regeringskansliet.
Mötesdeltagare,
Jag vill leda en ny rödgrön regering för förändring och framtidstro.
Om jag får göra det, då vet jag vad vi ska göra den 14 oktober, på det allra första regeringssammanträdet efter valet:
Då avskaffar vi Aktivitetsförbudet för ungdomar på Arbetsförmedlingen.
Då beslutar vi att alla arbetslösa ungdomar som har en bra affärsidé får prövas för stöd att förverkliga den i ett eget företagande.
Då beslutar vi om en rivstart för unga!
Vi ska sänka skatten för företag som anställer unga som är arbetslösa.
Vi ska investera brett i utbildning som ger jobb snabbt, för det råder paradoxalt nog arbetskraftsbrist på sina håll i massarbetslöshetens Sverige.
Vi ska investera i sommarjobb i varenda socialdemokratiskt styrd kommun.
Vi ska investera i nya bostäder.
Vårt mål är 40 000 nya bostäder till år 2016, varav en majoritet är hyresrätter.
Den som vill bygga framtiden bör ha med sig alla dem som ska befolka den.
Möjligheternas land bygger vi tillsammans – alla generationer, i samarbete och solidaritet.
* * *
Mötesdeltagare,
Idag demonstrerar arbetarrörelsen och socialdemokratin i hela världen.
Vi demonstrerar för en demokratisk utveckling i en rättvis värld, mot fattigdom och svält.
Vi demonstrerar för frihet i Västsahara, i Burma.
Vi demonstrerar för fred i Mellanöstern. Vi ger aldrig upp drömmen om en fredlig lösning med två stater sida vid sida, för vi vet att fredens största fiende är uppgivenheten.
Vi bär våra gröna band för demokratikampen i Iran.
Jag bär mitt lite extra för Parvin Ardalan – Palmepristagaren som modigt kämpar för ett fritt Iran, ett Iran och en värld där mänskliga rättigheter också betyder kvinnors rättigheter.
Jag vill att Sverige ska vara en kraft för fred och säkerhet i vår del av Europa.
Jag vill att Sverige ska återta sin plats som en ledande nedrustningsnation.
Jag vill, och jag lovar att se till, att Sverige förblir militärt alliansfritt.
Men hur låter det i Reinfeldts Högerhärva?
Folkpartiet vill gå med i Nato redan idag – helst igår verkar det.
Centern vill utreda ett medlemskap redan idag,
Moderaterna vill också utreda ett medlemskap – men inte idag, utan senare, kanske…
Och Kristdemokraterna, de vill överhuvudtaget inte tala om saken.
Detta är vår största och viktigaste säkerhetspolitiska fråga.
Väljarna har rätt till tydliga besked.
Med en socialdemokratiskt ledd rödgrön regering blir det inget svenskt medlemskap i Nato.
Det är mitt besked.
* * *
Nej, vänner det är tid för en regering som inte bärs av en övertro på marknaden, utan av en fast tro på människans och demokratins förmåga.
Det är tid för en rödgrön regering som står där en svensk regering ska stå: på de modigas sida i kampen för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati!
På Afrikas horn fortsätter övergreppen med utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr. Etiopiens första kvinnliga partiledare, Birtukan Mideksa, sitter på nytt fängslad för oppositionellt arbete.
Birtukan var här i Sverige för ett par år sedan.
Hon fick bara drygt ett år i frihet innan den åter togs ifrån henne.
Idag kräver jag:
Frige Birtukan Mideksa!
Frige Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi!
Och, med all respekt för ärendets känsliga natur – nu måste ansträngningarna öka:
Frige journalisten Dawit Isaak nu!
* * *
Mötesdeltagare
Jag ska visa en sak för er som jag är mycket rädd om.
Den här lilla lappen har jag burit med mig varje dag i snart två år.
Jag fick den av en kille på Hultsfredsfestivalen.
Han kom fram ur folkmassan och sa: ”Du får den här av mig, men du måste ta hand om den”
Sedan försvann han lika snabbt som han kommit.
Men jag vecklade upp lappen.
På den står det såhär:
”Min röst”.
Det är 140 dagar kvar till valdagen.
Vi behöver varje röst som vi kan få för att vinna.
Det kommer att bli tufft.
Det kommer uppenbarligen också att bli fult.
Det kommer att bli mycket jämnt.
Varje enskild röst kommer att spela roll!
När regeringen Reinfeldt kom till makten 2006 så hade det räckt med 59 664 röster till på oss för att vi skulle vinna – i en väljarkår på nästan 7 miljoner väljare.
När vår vän Jens Stoltenberg vann valet i Norge och kunde bilda sin rödgröna regering så var marginalen lite
drygt 2 000 röster.
Varje samtal kommer att spela roll.
Varje rad, varje bild i sociala medier.
Varje dörr vi knackar.
Bakom den där sista dörren som vi inte orkar knacka på, där sitter kanske fyra personer som kunde ha varit med och avgjort valet.
Tänk på det nu när vi snart skiljs åt denna första maj valåret 2010.
Anmäl er som valarbetare, var med i samtalskampanjen.
Var med och bli en del av vår folkrörelse.
En folkrörelse som har blivit mycket större och färggladare med hjälp av våra rödgröna vänner.
Varje röst är lika viktig som den som jag bär med mig här på min lapp.
För att vi ska få förändring istället för fortsättning.
För att vi ska få jobb istället för fortsatt växande klyftor.
För att vi ska få en rödgrön regering istället för en alltmer djupblå Högerhärva.
För nu räcker det!
Det räcker nu.
Det har gjort ont nog!
Vi ska vinna valet den 19 september.
Sedan gör vi Sverige till ett möjligheternas land för alla.
Det är vad jag vill.
Det är dit vi ska.
Det gör vi tillsammans.
Jag blir starkare tillsammans med er.
Det är tillsammans vi blir starka.
Så jag säger:
Tillsammans för jobb och nya möjligheter!
Tack för att ni har lyssnat.
Juhani Kulo 